Bläsand

Imorse tog jag en tidig morgontur till Klagshamn för att fotografera till mitt bokprojekt. Det var alldeles mörkt när vi kom men började så sakteliga ljusna i dimman. Det är lyxigt när man kan njuta soluppgången vid en mer rimlig tidpunkt. De rastande bläsänderna hördes på håll med sina karaktäristiska visslingar. De ställer inte gärna upp på bild, åtminstone inte så att man tydligt kan se bläsen, men jag fick till någon bild där den kan anas åtminstone och får vara nöjd med det.

Annonser

Storksläpp

I lördags var jag vid Klingavälsån och tittade på årets storksläpp. Vi var fler som var där, det var ett välbesökt evenemang som bör ha samlat ihop en slant till det fina storkprojektet. Storkprojektet går ut på att återinföra den vita storken i det skånska landskapet, ett projekt som hittills varit väldigt lyckat. I lördags släpptes årets ungar fria och de flög för första gången. Vi får hoppas att det går bra för dem och att de förstår att de skall flytta till varmare breddgrader.

Höstanemoner

Jag har köpt mig en sommarstuga med en alldeles fasligt överväxt gammal trädgård att gräva fram bland ogräs och gammal bråte. Hittills är det ett tillfredsställande arbete att röja runt här. Jag har aldrig tidigare haft en trädgård så det är mycket att lära. Bland allt ogräs finns ett stort bestånd höstanemoner som jag finner alldeles ljuvliga. Idag kom det äntligen några droppar regn och jag gick ut och tog några macrobilder. Det var ett bra tag sedan jag hängav mig åt att bara fota färg och form. Här några favoritbilder från dagens fotosession:

 

Drakamöllan

Idag skriver vi sista februari och då först tycker vintern att det är läge att komma till Malmö. Det har varit barmark här hela vintern i princip och jag har avundsjukt tittat på alla vackra vinterbilder från övriga landet som passerat i flödet på Instagram, Facebook och i bloggar.

Nu är det sagolikt vackert utanför mitt fönster, men tyvärr är jag sjuk så jag kommer inte att komma ut och fotografera den, i Skåne, sällsynta kombinationen av blå himmel och fluffig vit, nyfallen snö. Och liiiite kan jag känna att om vintern inte bemödat sig att komma förrän nu så kan det lika gärna vara. Jag var helt inställd på vår nu. Meteorologiskt tror jag faktiskt redan den infallit här.

För ett par helger sedan gjorde vi en fin vårvinterutflykt till Drakamöllan. En solig lördag där solen värmde fint i ansiktet och det fanns lite lagom med snösmältning. För mig som kommer från Bergslagen krävs det nästan lite snösmältning för att det skall känna som vår.

Drakamöllan är en riktig pärla som jag upptäckte efter att de gjort ett reportage i Naturmorgon i p1. Det är ett vackert landskap med ljunghedar och sandstäpp. Här skall finnas en mängd ödlor och ovanliga insekter. På våren sjunger sommargyllingen om man har tur.

Men under vårvintern hörs förstås andra ljud. Hackspettarna trummade ikapp, mest var det den större hackspetten som trummade men vi hörde även spillkråka och gröngöling. Snödropparna blommade och småfåglarna svirrade runt om oss i träd och buskage. 

Det var en riktigt härlig dag och man undrar sådana dagar hur det kan komma sig att nästan ingen annan är ute. Det är i och för sig en av fördelarna med vinterutflykter, att man får vara ensam med naturen. Men nog är det också lite märkligt? Jag tror att folks längtan till fjärran länder under vintern skulle bli mindre om fler tog chansen att gå ut och få sol där de är. Visst är det härligt med värme, men bara att komma ut hjälper ganska långt. Sedan jag blev en mer flitig friluftsmänniska är min reslängtan minimal. Den har i och för sig aldrig varit särskilt stor, men är nu nästan obefintlig.

 

Fågelkalendern

För en tid sedan anmälde jag mig som fenologiväktare i projektet fågelkalendern. Jag har dock inte kommit igång med mina observationer eftersom jag har inväntat att det skall komma en app. Förra veckan kom beskedet att appen dröjer ännu lite. Jag arbetar ganska ofta med papper och penna både på jobbet och hemma så jag kan väl för all del göra mina fågelobservationer på det viset också. Sagt och gjort, i morse var det dags. Fem minuters observationer på innergården. Först kändes det lite stressigt, fem minuter är ju extremt lång tid när man egentligen redan är sen till jobbet. Men det blev snabbt lite av en meditation. Att stå alldeles stilla och betrakta den bekanta innergården och fundera över hur många blåmesar man ser och hur många av dem som egentligen sjunger. Ja, sådant gör att man håller sig på bättre humör hela dagen sedan. Via länken ovan finns information om hur man anmäler sig till projektet om du också känner för att vara med.

Man måste ut

Jobb, korta och gråa dagar har under alldeles för lång tid legat emellan mig och ordentliga utflykter. Det är så dumt att prioritera bort utevistelse. Man måste ut. När allt känns galet, trist och grått är det oftast det som är orsaken, att man inte har varit ute ordentligt. Igår lyckades vi äntligen ta oss en sväng till havet och nu känns livet lite bättre igen. Kameran kom aldrig upp ur väskan dock, så ni får hålla till godo med en trutbild från januari.

Kråka