Drakamöllan

Idag skriver vi sista februari och då först tycker vintern att det är läge att komma till Malmö. Det har varit barmark här hela vintern i princip och jag har avundsjukt tittat på alla vackra vinterbilder från övriga landet som passerat i flödet på Instagram, Facebook och i bloggar.

Nu är det sagolikt vackert utanför mitt fönster, men tyvärr är jag sjuk så jag kommer inte att komma ut och fotografera den, i Skåne, sällsynta kombinationen av blå himmel och fluffig vit, nyfallen snö. Och liiiite kan jag känna att om vintern inte bemödat sig att komma förrän nu så kan det lika gärna vara. Jag var helt inställd på vår nu. Meteorologiskt tror jag faktiskt redan den infallit här.

För ett par helger sedan gjorde vi en fin vårvinterutflykt till Drakamöllan. En solig lördag där solen värmde fint i ansiktet och det fanns lite lagom med snösmältning. För mig som kommer från Bergslagen krävs det nästan lite snösmältning för att det skall känna som vår.

Drakamöllan är en riktig pärla som jag upptäckte efter att de gjort ett reportage i Naturmorgon i p1. Det är ett vackert landskap med ljunghedar och sandstäpp. Här skall finnas en mängd ödlor och ovanliga insekter. På våren sjunger sommargyllingen om man har tur.

Men under vårvintern hörs förstås andra ljud. Hackspettarna trummade ikapp, mest var det den större hackspetten som trummade men vi hörde även spillkråka och gröngöling. Snödropparna blommade och småfåglarna svirrade runt om oss i träd och buskage. 

Det var en riktigt härlig dag och man undrar sådana dagar hur det kan komma sig att nästan ingen annan är ute. Det är i och för sig en av fördelarna med vinterutflykter, att man får vara ensam med naturen. Men nog är det också lite märkligt? Jag tror att folks längtan till fjärran länder under vintern skulle bli mindre om fler tog chansen att gå ut och få sol där de är. Visst är det härligt med värme, men bara att komma ut hjälper ganska långt. Sedan jag blev en mer flitig friluftsmänniska är min reslängtan minimal. Den har i och för sig aldrig varit särskilt stor, men är nu nästan obefintlig.

 

Annonser

Fågelkalendern

För en tid sedan anmälde jag mig som fenologiväktare i projektet fågelkalendern. Jag har dock inte kommit igång med mina observationer eftersom jag har inväntat att det skall komma en app. Förra veckan kom beskedet att appen dröjer ännu lite. Jag arbetar ganska ofta med papper och penna både på jobbet och hemma så jag kan väl för all del göra mina fågelobservationer på det viset också. Sagt och gjort, i morse var det dags. Fem minuters observationer på innergården. Först kändes det lite stressigt, fem minuter är ju extremt lång tid när man egentligen redan är sen till jobbet. Men det blev snabbt lite av en meditation. Att stå alldeles stilla och betrakta den bekanta innergården och fundera över hur många blåmesar man ser och hur många av dem som egentligen sjunger. Ja, sådant gör att man håller sig på bättre humör hela dagen sedan. Via länken ovan finns information om hur man anmäler sig till projektet om du också känner för att vara med.

Man måste ut

Jobb, korta och gråa dagar har under alldeles för lång tid legat emellan mig och ordentliga utflykter. Det är så dumt att prioritera bort utevistelse. Man måste ut. När allt känns galet, trist och grått är det oftast det som är orsaken, att man inte har varit ute ordentligt. Igår lyckades vi äntligen ta oss en sväng till havet och nu känns livet lite bättre igen. Kameran kom aldrig upp ur väskan dock, så ni får hålla till godo med en trutbild från januari.

Kråka

Malmövinter

I flödet på sociala medier ser jag att det är snöig vinter nästan överallt utom just där jag är. Till och med i andra delar av Skåne verkar det vara vitt och fluffigt. Här är det grått och råkallt så att man fryser genom märg och ben. Jag vill också ha fluff. Och sol! Inte bara en sådan som ser ut som en måne mitt på dagen. En promenad i Pildammarna gav årskryss på rörhönan och några dimmiga bilder. Alltid något. Men nu kan det gärna få bli några krispiga vinterdagar här också, snart är det ju vår.

Vinter i Botan

Julledigheten är över och nu kom det vackra vintervädret. Så klart! Idag var himlen krispigt blå och arbetsdagen gick åt till att längta ut. Jag tog en lunchpromenad i Botan, fotograferade lite och årskryssade steglitsen. Växterna i Botan har en alldeles särskild charm på vintern och passar för svartvita fotografier tycker jag.

45 minuter om dagen

Det är något visst med ett nytt år och den energi det ger att börja på ny kula. I år har jag bestämt mig för att prioritera mitt bokprojekt. 45 minuter om dagen, ingen pardon. 45-minutersmetoden brukar jag annars använda när något jobbigt måste göras. Jag sätter äggklockan på 45 minuter och så gör jag det bara. Man hinner förvånansvärt mycket på 45 minuter och hinner man inte klart så har man åtminstone kommit en bit på vägen.

Det fungerar även för bokprojektet. Hittills har jag hunnit layouta ett InDesign-dokument och fått in all text jag hittills skrivit. Nu sitter jag och rensar bland bilderna och funderar över vad jag behöver komplettera med. En extra bonus med 45-minutersmetoden är att det man inte hinner klart med slutar man med mitt i, vilket gör det mycket lättare att fortsätta nästa dag.

Summa summarum: Jag har gott hopp för min bok!